French Romantic Painter, 1798-1863 For 40 years Eugene Delacroix was one of the most prominent and controversial painters in France. Although the intense emotional expressiveness of his work placed the artist squarely in the midst of the general romantic outpouring of European art, he always remained an individual phenomenon and did not create a school. As a personality and as a painter, he was admired by the impressionists, postimpressionists, and symbolists who came after him. Born on April 28, 1798, at Charenton-Saint-Maurice, the son of an important public official, Delacroix grew up in comfortable upper-middle-class circumstances in spite of the troubled times. He received a good classical education at the Lycee Imperial. He entered the studio of Pierre Narcisse Guerin in 1815, where he met Theodore Gericaul  Related Paintings of Eugene Delacroix :. | Milton diktiert seinen Tochtern das | Liberty Leading the People | The Death of Sardanapalus | blodbafet chios | Two Women at the Well |
Related Artists:
Francis Barraud
(14 November 1899 - 11 September 1934) was a Swiss painter. Barraud was the eldest of four brothers who all painted or sculpted at various points in their lives.The brothers, François, Aim, Aurle and Charles, were largely self-taught artists having been raised as professional plasterers and house painters. Barraud attended evening classes at the local art school in 1911 together with his brothers. In 1919, he exhibited his paintings in La Chaux-de-Fonds and participated in the National Exhibition of Fine Arts in Basel.Encouraged by the success of the exhibitions he left Switzerland in 1922, and moved to Reims in France where he worked as a house painter for two years. He married Marie, a French woman, in 1924. Marie subsequently featured as a model in several of his paintings.Around 1924 or 1925, Barraud found work in Paris as an artist and craftsman. While living in Paris he studied painting at the Louvre. François Barraud painted mainly still lifes, female nudes and portraits, including several double portraits of himself and his wife, Marie His precise, realist style of painting developed under the influence of the old Flemish and French masters he had studied at the Louvre. Barraud suffered periods of illness throughout his life and died of tuberculosis in Geneva, in 1934, at the age of 34.
Konrad of Soest
1370-1422 German Konrad Gallery
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.